Vardagliga storverk
”När tror du att jag blir färdig?” Varje gång jag får frågan, blir jag lika full i skratt. Jag förstår givetvis vad det handlar om – en längtan att avgränsa, att skapa struktur, att tidsbestämma – och det är så rart och genuint mänskligt. Åtminstone i vårt västerländska samhälle. Svaret på frågan är (enligt mig): Förhoppningsvis aldrig!
Symptom
När vi har ont i en höft, är utmattade, får migrän eller är stela i ryggen så är det kroppen som säger ifrån. Något är fel. Vi har kanske belastat fel, använt fel eller gått över våra gränser på olika sätt. Rent fysiskt har vi därför fått ont eller tappat förmågan.
Men varför gjorde vi så? Vad fick oss att dra in rumpan under oss, så att höften blev sliten? Varför körde vi oss i botten tills vi inte ens orkade gå upp ur sängen? Hur kan det komma sig att migränen alltid slår till vid en viss typ av överbelastning på jobbet? Varför är ryggen stel, varför har vi svårt att hålla oss smidiga och följsamma?
Våra kroppsliga skavanker uppstår och behålls i betydligt större sammanhang.
Nya förutsättningar
För att den smärtande höften ska bli fri och frisk, behöver vi ändra på saker. En ny hållning tar lite tid att förändra. När exempelvis rumpan släpps ut, händer också helt nya saker i mage, bröstrygg, axlar och nacke. Vi behöver hitta rätt i det nya – både fysiskt och på andra plan.
När vi ändrar hållningen händer nämligen saker. Själva får vi tillgång till både andning, bättre flöden och mer energi men andra kommer också att bemöta oss annorlunda. En ny kroppshållning kommunicerar annorlunda, vilket gör att vi behandlas annorlunda av andra. Det ger oss också helt nya möjligheter att förändra vårt eget beteende!
Detsamma gäller förstås om vi arbetar med de mönster som har gjort oss utmattade. När vi plötsligt börjar sätta gränser och lyssna på oss själva, förändras vi och därmed världen omkring oss.
Utrymme
Men hur fort kommer en förändringsprocess att gå? Ja, säg det. Naturligtvis varierar det från person till person. Efter drygt tio år som kroppsterapeut kan jag säga att det beror främst på två saker: Hur bra du har det på näringsfronten samt hur mycket utrymme du har i livet.
Är det full fart med heltidsjobb och familjeliv, aktivitet från morgon till kväll, träning och uppbokningar – ja, då tar det mer tid. Har du möjlighet att vila mer, öva då och då, känna efter, äta klokt, gå ut i naturen en sväng? Då lär det gå både fortare och lättare.
Utveckling
Men färdig? Det vete tusan. Jag är inte säker på att någon någonsin blir det. Jo, färdig med ett visst symptom kanske. Klart att den smärtande höften ska ge med sig! Det förutsätter jag att den gör rätt snabbt. När den har gjort det, vill klienten dock rätt ofta ha hjälp med sin PMS, sina kalla fötter eller att sluta röka. Så då jobbar vi vidare med det. Och sakta men säkert kommer vi närmre och närmre slutmålet. För någon är det att vara smärtfri. För en annan att vara helt obegränsad, kunna göra vad som helst både kroppsligt och själsligt. För en tredje är vägen allt.
Det handlar om utveckling. Allt utvecklingsarbete är en process. Hur den ser ut vet vi sällan när vi börjar. Vi kan ha våra idéer, men oftast tar det en helt annan väg allt eftersom vi håller på.
Konstnärer, koreografer och annat skapande folk brukar säga ”work in progress” medan de håller på att kreera, eller när de låter andra se sina pågående skapelser. Så brukar jag tänka att vi alla är: Pågående konstverk.
Work in progress.
Och för min del får det gärna vara så hela livet.
Symptom
När vi har ont i en höft, är utmattade, får migrän eller är stela i ryggen så är det kroppen som säger ifrån. Något är fel. Vi har kanske belastat fel, använt fel eller gått över våra gränser på olika sätt. Rent fysiskt har vi därför fått ont eller tappat förmågan.
Men varför gjorde vi så? Vad fick oss att dra in rumpan under oss, så att höften blev sliten? Varför körde vi oss i botten tills vi inte ens orkade gå upp ur sängen? Hur kan det komma sig att migränen alltid slår till vid en viss typ av överbelastning på jobbet? Varför är ryggen stel, varför har vi svårt att hålla oss smidiga och följsamma?
Våra kroppsliga skavanker uppstår och behålls i betydligt större sammanhang.
Nya förutsättningar
För att den smärtande höften ska bli fri och frisk, behöver vi ändra på saker. En ny hållning tar lite tid att förändra. När exempelvis rumpan släpps ut, händer också helt nya saker i mage, bröstrygg, axlar och nacke. Vi behöver hitta rätt i det nya – både fysiskt och på andra plan.
När vi ändrar hållningen händer nämligen saker. Själva får vi tillgång till både andning, bättre flöden och mer energi men andra kommer också att bemöta oss annorlunda. En ny kroppshållning kommunicerar annorlunda, vilket gör att vi behandlas annorlunda av andra. Det ger oss också helt nya möjligheter att förändra vårt eget beteende!
Detsamma gäller förstås om vi arbetar med de mönster som har gjort oss utmattade. När vi plötsligt börjar sätta gränser och lyssna på oss själva, förändras vi och därmed världen omkring oss.
Utrymme
Men hur fort kommer en förändringsprocess att gå? Ja, säg det. Naturligtvis varierar det från person till person. Efter drygt tio år som kroppsterapeut kan jag säga att det beror främst på två saker: Hur bra du har det på näringsfronten samt hur mycket utrymme du har i livet.
Är det full fart med heltidsjobb och familjeliv, aktivitet från morgon till kväll, träning och uppbokningar – ja, då tar det mer tid. Har du möjlighet att vila mer, öva då och då, känna efter, äta klokt, gå ut i naturen en sväng? Då lär det gå både fortare och lättare.
Utveckling
Men färdig? Det vete tusan. Jag är inte säker på att någon någonsin blir det. Jo, färdig med ett visst symptom kanske. Klart att den smärtande höften ska ge med sig! Det förutsätter jag att den gör rätt snabbt. När den har gjort det, vill klienten dock rätt ofta ha hjälp med sin PMS, sina kalla fötter eller att sluta röka. Så då jobbar vi vidare med det. Och sakta men säkert kommer vi närmre och närmre slutmålet. För någon är det att vara smärtfri. För en annan att vara helt obegränsad, kunna göra vad som helst både kroppsligt och själsligt. För en tredje är vägen allt.
Det handlar om utveckling. Allt utvecklingsarbete är en process. Hur den ser ut vet vi sällan när vi börjar. Vi kan ha våra idéer, men oftast tar det en helt annan väg allt eftersom vi håller på.
Konstnärer, koreografer och annat skapande folk brukar säga ”work in progress” medan de håller på att kreera, eller när de låter andra se sina pågående skapelser. Så brukar jag tänka att vi alla är: Pågående konstverk.
Work in progress.
Och för min del får det gärna vara så hela livet.
|
MER
|
