VILJA
”Din vilja sitter på ett ris i skogen, sa man förr i världen”. Så sa min morfar till mig när jag var liten. Jag visste vad det betydde: Att jag någon generation tidigare skulle fått gå ut i skogen och skära mig ett ris att bli slagen med. Han sa det på skoj, morfar, men jag har glädje av det då och då – men i ett helt annat sammanhang.
Jag vill!
Vi lever i en tid när viljestyrka hyllas. Det blir nästan synonymt med vår innersta sanning: Det vi vill är det vi ska. Tidigare i mitt liv såg jag det så. Jag ville, jag ansträngde mig, jag gjorde, det blev som jag hade tänkt. Allt var toppen – jag hade ju fått det jag hade föresatt mig!
Idag tänker jag annorlunda. Viljan är en lite bedräglig vän… Det är inte alltid det en vill som är det bästa för en.
Viljor
Om jag tänker på allt jag har gjort i livet, så har nästan allt föregåtts av viljor. Jag har varit väldigt viljestyrd och kämpat hårt för att få allt som jag ville. Men hur blev det? Bland annat blev jag väldigt utmattad. Och söndertränad. Drabbad av massor av motgångar, både i yrkeslivet och privat.
Om nu viljan är en så god vägvisare, varför blev det så?
”Bara döda fiskar simmar mot strömmen” har det sagts. Men hur slitsamt är det inte att ständigt kämpa motströms? Det är ju väldigt mycket skönare – och roligare – att surfa medströms, låta vattnet bära en fram utan större ansträngning. Varför är det mindre fint, att kunna följa med och hysa tillit?
Prestation
Viljan är förstås tätt förknippad med prestation. Vi vill något, och sedan handlar det bara om att driva igenom den viljan och se till att det händer. Om det inte händer, får vi försöka hårdare och kämpa mer. Vi har intalats: Vill du det tillräckligt mycket, så kan ingenting stoppa dig!
Tänk om vi inte vill riktigt rätt saker? Tänk om vi vill det som inte är bra för oss i det långa loppet? Om vi faktiskt vill käpprätt åt skogen? Med lite kraft kan vi säker ta oss dit – men då har vi hamnat snett och det kan vara svårt att gå tillbaka. Inte minst för att det är svårt att erkänna både för sig själv och andra att man har ångrat sig, när man har kämpat så hårt.
Solar plexus
I österländsk tradition sitter viljan i solar plexus. Det är punkten/gropen precis nedanför bröstbenet. Viljan är en av våra starka drivkrafter, som utvecklar oss som personer och ger oss fart. Nära hjärtat – men inte nära nog.
Sanningen och helheten sitter i hjärtchakrat, som är förbindelselänken mellan våra högre och lägre chakran. I hjärtat smälter allt samman – livsväg, tankar, insikter, känslor, behov, lust, viljor. När vi tar beslut med hjärtat blir det beslut som är bra för oss för hela livet, som är smarta, som drar i oss intuitivt, som känns bra, som ger oss det vi behöver, som känns lustfyllt och som är det vi vill. Den kombinationen är oslagbar!
Stark vilja
Jag har övat i många år på att ta beslut med hjärtat, men det är inte alltid lätt. Min vilja är fortfarande onödigt stark. Ibland hör jag mig själv säga som en trotsig femåring: ”Men jag VILL det!” Då vet jag att jag ska backa och känna efter. Varför vill jag det så mycket? Varför behöver jag ta i? Vad är det som tar emot och vad ligger bakom detta? Varför känns det som om jag behöver forcera, vilja så hårt?
Det visar sig alltid att det inte alls hade blivit så bra om jag hade fått min vilja igenom. Då tänker jag att det hade varit lite bra om det verkligen hade varit så som min morfar sa: Att min vilja hade suttit på ett ris i skogen. Där hade den gärna kunnat få sitta kvar och vaja lite lätt i vinden.
I tanken låter jag den göra det. Ut med viljan i skogen! Där, i tystnad, omgiven av mjuk mossa kan den väsnas hur mycket den vill utan att jag behöver lyssna. Så att jag i lugn och ro kan ta hjärtliga beslut för mitt allra högsta bästa.
Jag vill!
Vi lever i en tid när viljestyrka hyllas. Det blir nästan synonymt med vår innersta sanning: Det vi vill är det vi ska. Tidigare i mitt liv såg jag det så. Jag ville, jag ansträngde mig, jag gjorde, det blev som jag hade tänkt. Allt var toppen – jag hade ju fått det jag hade föresatt mig!
Idag tänker jag annorlunda. Viljan är en lite bedräglig vän… Det är inte alltid det en vill som är det bästa för en.
Viljor
Om jag tänker på allt jag har gjort i livet, så har nästan allt föregåtts av viljor. Jag har varit väldigt viljestyrd och kämpat hårt för att få allt som jag ville. Men hur blev det? Bland annat blev jag väldigt utmattad. Och söndertränad. Drabbad av massor av motgångar, både i yrkeslivet och privat.
Om nu viljan är en så god vägvisare, varför blev det så?
”Bara döda fiskar simmar mot strömmen” har det sagts. Men hur slitsamt är det inte att ständigt kämpa motströms? Det är ju väldigt mycket skönare – och roligare – att surfa medströms, låta vattnet bära en fram utan större ansträngning. Varför är det mindre fint, att kunna följa med och hysa tillit?
Prestation
Viljan är förstås tätt förknippad med prestation. Vi vill något, och sedan handlar det bara om att driva igenom den viljan och se till att det händer. Om det inte händer, får vi försöka hårdare och kämpa mer. Vi har intalats: Vill du det tillräckligt mycket, så kan ingenting stoppa dig!
Tänk om vi inte vill riktigt rätt saker? Tänk om vi vill det som inte är bra för oss i det långa loppet? Om vi faktiskt vill käpprätt åt skogen? Med lite kraft kan vi säker ta oss dit – men då har vi hamnat snett och det kan vara svårt att gå tillbaka. Inte minst för att det är svårt att erkänna både för sig själv och andra att man har ångrat sig, när man har kämpat så hårt.
Solar plexus
I österländsk tradition sitter viljan i solar plexus. Det är punkten/gropen precis nedanför bröstbenet. Viljan är en av våra starka drivkrafter, som utvecklar oss som personer och ger oss fart. Nära hjärtat – men inte nära nog.
Sanningen och helheten sitter i hjärtchakrat, som är förbindelselänken mellan våra högre och lägre chakran. I hjärtat smälter allt samman – livsväg, tankar, insikter, känslor, behov, lust, viljor. När vi tar beslut med hjärtat blir det beslut som är bra för oss för hela livet, som är smarta, som drar i oss intuitivt, som känns bra, som ger oss det vi behöver, som känns lustfyllt och som är det vi vill. Den kombinationen är oslagbar!
Stark vilja
Jag har övat i många år på att ta beslut med hjärtat, men det är inte alltid lätt. Min vilja är fortfarande onödigt stark. Ibland hör jag mig själv säga som en trotsig femåring: ”Men jag VILL det!” Då vet jag att jag ska backa och känna efter. Varför vill jag det så mycket? Varför behöver jag ta i? Vad är det som tar emot och vad ligger bakom detta? Varför känns det som om jag behöver forcera, vilja så hårt?
Det visar sig alltid att det inte alls hade blivit så bra om jag hade fått min vilja igenom. Då tänker jag att det hade varit lite bra om det verkligen hade varit så som min morfar sa: Att min vilja hade suttit på ett ris i skogen. Där hade den gärna kunnat få sitta kvar och vaja lite lätt i vinden.
I tanken låter jag den göra det. Ut med viljan i skogen! Där, i tystnad, omgiven av mjuk mossa kan den väsnas hur mycket den vill utan att jag behöver lyssna. Så att jag i lugn och ro kan ta hjärtliga beslut för mitt allra högsta bästa.
|
MER
|
