överflöd
Hösten är en fantastisk tid! Träden dignar med frukt, skogen är full av svamp och bär. Underbara grönsaker kan skördas från åker, trädgårdsland, balkonglådor och kolonilotter. I denna prunkande, rika värld måste jag undra: Hur kan vi tro att vi inte har tillräckligt?
Kritiskt
Vi lever i en värld där fokus ofta ligger på vad vi inte har, vad vi saknar, vad som inte är bra. Det är inte konstigt. Vår mänskliga ras har utvecklats tack vare förmågan att alltid vilja förbättra, att söka utveckling. Vi fokuserar inte på de sju saker som fungerar, utan på den åttonde som inte är lika bra. Samtidigt som det naturligtvis är bra att vara kritisk och granskande, måste vi vara bra på att vara stolta, glada och tacksamma för det vi har.
Bristighetstänk
Om vi glömmer bort att se det goda och känna tacksamhet, hamnar vi lätt i ett bristighetstänk. Vi tycker att vi saknar både det ena och det andra. När vi blir alltför kritiska, hittar vi bara felen. Plötsligt har vi för låg lön, trots att vi kunde betala alla räkningar och sätta mat på bordet. Vi har för gammal bil, speciellt jämfört med grannen. Våra kläder är för urtvättade, frisyren för gammal och barnen behöver minst ett extra ombyte regnkläder. Pengarna räcker inte till att ”unna oss” fredagsmys med godis, chips och öl/vin/läsk och vi upprör oss över all skatt vi måste betala.
Vi har halkat in i ett tankemönster som får oss att tro att vi inte har tillräckligt, att vi saknar.
Allt vi har
Och vi som har så mycket! Vi lever i ett land utan krig. Varje dag kan de flesta av oss gå och lägga oss och sova, utan att frukta för våra liv. Majoriteten klarar av att hålla näsan över vattnet ekonomiskt och äter mat flera gånger varje dag. Den som har en bil borde vara själaglad – hurra, en bil! – och annars kan man glädjas åt sin cykel, sina friska ben och att det finns bussar, åtminstone ibland och på vissa ställen. Vi har kläder på kroppen, håret växer och är friskt och om barnens regnkläder är blöta på insidan efter första rasten så kan de vara inne på nästa. Eller så kan de leka i regnet och bli blöta. (De tål vatten och skolan har värme inomhus.) I våra kranar rinner friskt, härligt, välsmakande vatten. Fredagsmyset kan vara att spela spel tillsammans – för vi har både tid och möjlighet att faktiskt bara umgås, behöver inte jobba till midnatt eller skicka barnen på andra skiftet, för de behöver bara gå i skattefinansierad skola.
Ibland behöver vi påminna oss själva.
Naturens rikedom
Så här års påminner jag mig i trädgården. Tänk, de små fröna som jag plockade ur en liten körsbärstomat i våras och påtade ner i jorden, är idag 8 fina tomatplantor. Varje planta har hittills givit oss åtminstone 10 tomater. Det blir 80 underbara, välsmakande körsbärstomater – bara tack vare jord och lite regn. Om jag tar fröna av en enda av dessa, kommer jag att få minst 80 tomater till nästa år!
Vilken rikedom! Naturen är så god. Den påminner mig om att vi lever i överflöd.
Kritiskt
Vi lever i en värld där fokus ofta ligger på vad vi inte har, vad vi saknar, vad som inte är bra. Det är inte konstigt. Vår mänskliga ras har utvecklats tack vare förmågan att alltid vilja förbättra, att söka utveckling. Vi fokuserar inte på de sju saker som fungerar, utan på den åttonde som inte är lika bra. Samtidigt som det naturligtvis är bra att vara kritisk och granskande, måste vi vara bra på att vara stolta, glada och tacksamma för det vi har.
Bristighetstänk
Om vi glömmer bort att se det goda och känna tacksamhet, hamnar vi lätt i ett bristighetstänk. Vi tycker att vi saknar både det ena och det andra. När vi blir alltför kritiska, hittar vi bara felen. Plötsligt har vi för låg lön, trots att vi kunde betala alla räkningar och sätta mat på bordet. Vi har för gammal bil, speciellt jämfört med grannen. Våra kläder är för urtvättade, frisyren för gammal och barnen behöver minst ett extra ombyte regnkläder. Pengarna räcker inte till att ”unna oss” fredagsmys med godis, chips och öl/vin/läsk och vi upprör oss över all skatt vi måste betala.
Vi har halkat in i ett tankemönster som får oss att tro att vi inte har tillräckligt, att vi saknar.
Allt vi har
Och vi som har så mycket! Vi lever i ett land utan krig. Varje dag kan de flesta av oss gå och lägga oss och sova, utan att frukta för våra liv. Majoriteten klarar av att hålla näsan över vattnet ekonomiskt och äter mat flera gånger varje dag. Den som har en bil borde vara själaglad – hurra, en bil! – och annars kan man glädjas åt sin cykel, sina friska ben och att det finns bussar, åtminstone ibland och på vissa ställen. Vi har kläder på kroppen, håret växer och är friskt och om barnens regnkläder är blöta på insidan efter första rasten så kan de vara inne på nästa. Eller så kan de leka i regnet och bli blöta. (De tål vatten och skolan har värme inomhus.) I våra kranar rinner friskt, härligt, välsmakande vatten. Fredagsmyset kan vara att spela spel tillsammans – för vi har både tid och möjlighet att faktiskt bara umgås, behöver inte jobba till midnatt eller skicka barnen på andra skiftet, för de behöver bara gå i skattefinansierad skola.
Ibland behöver vi påminna oss själva.
Naturens rikedom
Så här års påminner jag mig i trädgården. Tänk, de små fröna som jag plockade ur en liten körsbärstomat i våras och påtade ner i jorden, är idag 8 fina tomatplantor. Varje planta har hittills givit oss åtminstone 10 tomater. Det blir 80 underbara, välsmakande körsbärstomater – bara tack vare jord och lite regn. Om jag tar fröna av en enda av dessa, kommer jag att få minst 80 tomater till nästa år!
Vilken rikedom! Naturen är så god. Den påminner mig om att vi lever i överflöd.
|
MER
|
