Hälsa – vad är det?
Jag funderar ibland över hälsobegreppet. Vi är många som tycker om att läsa, skriva och prata om hälsa – men jag tror att vi väldigt sällan är överens om vad vi menar.
Frånvaro av sjukdom
I mina möten med skolmedicinen har jag ofta mött den definitionen: Man är frisk om man inte är sjuk. Det innebär att om läkaren inte hittar något fel på mig, så är jag frisk. Att jag sedan upplever att jag är trött eller har ont, beror – lite tillspetsat – antingen på att jag är lite överkänslig eller på att det är ”normalt”.
Det betyder också att innan en sjukdom är upptäckt eller registrerad, så är de som bär på symtomen friska. Det måhända vara en vetenskaplig definition på hälsa, men den passar inte min livssyn.
Hälsosam
Vad som ses som hälsosamt varierar. När jag växte upp på 80-talet, var det hälsosamt att äta lite fett, mycket kolhyderater och så mycket fibrer som möjligt. På 90-talet var det hälsosamt att träna intensivt, ofta och länge, samt att äta fettsnålt. På 2000-talet började man prata om socker som den stora boven och kom på att det nog var bra att hålla promenadtempo i träningen.
Gemensamt för alla dessa tankesätt är att man tänkte sig att alla är likadana och mår bra av samma saker. Det var också ganska ointressant vad var och en tyckte om att göra eller äta: Det fanns ett rätt och ett fel, vilket jag tror är riktigt tokigt – speciellt med tanke på att vi idag skrattar åt mycket som var ”sant” förut.
Att må bra
Må bra vill man göra. Men är det hälsa? Jag kan personligen säga att jag mår jättebra av att äta massor av choklad – åtminstone för stunden. Jag mår också finemang när jag ligger på soffan och vilar, men skulle jag göra det alltid så skulle det inte bli så bra.
Om man bara satsar på att må bra, finns det kanske en risk för att man missar helhetssynen.
Hälsa – att leva sin fulla potential
I några år har jag definierat ohälsa som ett tillstånd där man upplever sig begränsad. Det kanske är smärta som begränsar rörligheten, emotionella mönster som begränsar mina handlingar eller brist på näring som begränsar min ork. Ohälsa är alltså när jag känner att jag inte kan göra, tänka, känna och leva fullt ut.
Hälsa är med den definitionen att kunna leva sin fulla potential, utan begränsningar. Med den definitionen blir hälsa bredare, något som existerar på flera plan: Fysiskt, psykiskt, emotionellt och andligt.
Krock
De olika synsätten krockar förstås i vissa frågor. Jag kan t ex tänka att det är jättebra att en person äter glass och grädde – till exempel om personen i fråga tidigare har lidit av anorexi eller ortorexi. Att våga och kunna äta onyttigt (utan samvetskval) är i så fall en seger, även om det inte är så värst hälsosamt.
När det gäller träning krockar jag ofta. Jag tror att träning ska vara kul, lustfylld och skön. Om man absolut inte känner för att ge sig iväg, kanske det är bra att stanna hemma. Det kanske är kroppen som säger ifrån för att den inte har energi nog? Eller själen som vill vara ifred och inte orkar med gruppaktivitet eller press.
Inga rätt och fel
Var och en blir salig på sitt sätt, brukar man säga. Kanske är det också så det ska vara. Kanhända är vi så olika och i olika situationer i livet, så att vi faktiskt behöver olika hälsobegrepp. Det är nog en god idé att respektera allas olika definitioner.
I mitt barndomshem hade vi en lapp på toaletten med en bild av Gunilla Dahlgren med följande text:
Recept på själslig hälsa
Var nöjd med dig själv
Ta folk som de är
Reta dig inte på dumhet
Gå i bekväma skor
Och det kommer man också ganska långt med.
Frånvaro av sjukdom
I mina möten med skolmedicinen har jag ofta mött den definitionen: Man är frisk om man inte är sjuk. Det innebär att om läkaren inte hittar något fel på mig, så är jag frisk. Att jag sedan upplever att jag är trött eller har ont, beror – lite tillspetsat – antingen på att jag är lite överkänslig eller på att det är ”normalt”.
Det betyder också att innan en sjukdom är upptäckt eller registrerad, så är de som bär på symtomen friska. Det måhända vara en vetenskaplig definition på hälsa, men den passar inte min livssyn.
Hälsosam
Vad som ses som hälsosamt varierar. När jag växte upp på 80-talet, var det hälsosamt att äta lite fett, mycket kolhyderater och så mycket fibrer som möjligt. På 90-talet var det hälsosamt att träna intensivt, ofta och länge, samt att äta fettsnålt. På 2000-talet började man prata om socker som den stora boven och kom på att det nog var bra att hålla promenadtempo i träningen.
Gemensamt för alla dessa tankesätt är att man tänkte sig att alla är likadana och mår bra av samma saker. Det var också ganska ointressant vad var och en tyckte om att göra eller äta: Det fanns ett rätt och ett fel, vilket jag tror är riktigt tokigt – speciellt med tanke på att vi idag skrattar åt mycket som var ”sant” förut.
Att må bra
Må bra vill man göra. Men är det hälsa? Jag kan personligen säga att jag mår jättebra av att äta massor av choklad – åtminstone för stunden. Jag mår också finemang när jag ligger på soffan och vilar, men skulle jag göra det alltid så skulle det inte bli så bra.
Om man bara satsar på att må bra, finns det kanske en risk för att man missar helhetssynen.
Hälsa – att leva sin fulla potential
I några år har jag definierat ohälsa som ett tillstånd där man upplever sig begränsad. Det kanske är smärta som begränsar rörligheten, emotionella mönster som begränsar mina handlingar eller brist på näring som begränsar min ork. Ohälsa är alltså när jag känner att jag inte kan göra, tänka, känna och leva fullt ut.
Hälsa är med den definitionen att kunna leva sin fulla potential, utan begränsningar. Med den definitionen blir hälsa bredare, något som existerar på flera plan: Fysiskt, psykiskt, emotionellt och andligt.
Krock
De olika synsätten krockar förstås i vissa frågor. Jag kan t ex tänka att det är jättebra att en person äter glass och grädde – till exempel om personen i fråga tidigare har lidit av anorexi eller ortorexi. Att våga och kunna äta onyttigt (utan samvetskval) är i så fall en seger, även om det inte är så värst hälsosamt.
När det gäller träning krockar jag ofta. Jag tror att träning ska vara kul, lustfylld och skön. Om man absolut inte känner för att ge sig iväg, kanske det är bra att stanna hemma. Det kanske är kroppen som säger ifrån för att den inte har energi nog? Eller själen som vill vara ifred och inte orkar med gruppaktivitet eller press.
Inga rätt och fel
Var och en blir salig på sitt sätt, brukar man säga. Kanske är det också så det ska vara. Kanhända är vi så olika och i olika situationer i livet, så att vi faktiskt behöver olika hälsobegrepp. Det är nog en god idé att respektera allas olika definitioner.
I mitt barndomshem hade vi en lapp på toaletten med en bild av Gunilla Dahlgren med följande text:
Recept på själslig hälsa
Var nöjd med dig själv
Ta folk som de är
Reta dig inte på dumhet
Gå i bekväma skor
Och det kommer man också ganska långt med.
|
MER
|
